VALLÅKRA HISTORIA

Taget från Facebookgruppen "Vi från Vallåkra Delux"

Carina Kjerrström, November 9,2016

En reparerad stenvalvsbro vid Bälteberga.

Våran by – Vallåkra – mitt i en bygd sprängfylld av kittlande historiska spår och lämningar. En bygd som också bjuder på årstidsskiftande naturupplevelser av alla de slag. Sätt passarspetsen mitt i byn och låt en cirkel innesluta Sireköpinge i sydost och Råå i nordväst. Hela Råå-ådalen här i mellan, såväl som resten av den cirkelyta passaren har omslutit på kartan, bjuder på ett eldorado av upplevelser. Vi kan nå alla platserna till fots, med cykel – eller, för den som tvunget vill, med bil.

Som ett exempel, kan jag peka på den ena av de två stenvalvsbroar, som fortfarande står kvar i anslutning till de gamla vägarna runt Belteberga Säteri. Den bron jag tänker på, spänner över Råå-ån på en plats cirka femhundra meter väster om Ottarps kyrka och lika långt söder om Bälteberga gård.

Ända in på 1900-talet ledde vägen från denna bro uppför backen sydvart till Eskatorp.

Bron är sannolikt byggd under första halvan av 1800-talet, men jag har ännu inte hittat någon dokumentation i arkiven som styrker det exakta byggnadsåret. I Råå-ådalsguiden från 1980-talet sägs att bron skall vara byggd under Carl XI tid (1655-1697), men detta är sannolikt alldeles för långt tillbaks i tiden.

Mina första egna foton på bron tog jag i januari 2009. Redan då hade sly och småträd börjat växa i brofästena. Under mina promenader förra sommaren (2015) upptäckte jag att det norra brofästet var kraftigt skadat på västsidan och bron hängde delvis i luften färdig att rasa samman.

Riksantikvarieämbetet (RA), Regionmuseet i Kristianstad och Länsstyrelsen i Malmö gav mig inledningsvis olika besked. RA lät mig veta att bron var kulturminnesskyddad, men detta betydde inte att den var skyddad från förfall! Efter att jag ytterligare legat på Länsstyrelsen, bad dessa mig förmedla kontakten mellan dem och brons ägare på Bälteberga gård.

Gårdsägaren tog härefter över kontakten med Länsstyrelsen, för att söka bidrag till reparationen. För arbetet anlitades en entreprenör från nordöstra Skåne, specialiserad på liknande arbeten. Två man var igång direkt efter semestern den gångna sommarn. Snart upptäckte man att bron var ännu värre skadad än vad som först bedömts. Efter att även entreprenören skrivit till länsstyrelsen, tillstyrktes anslag även för de ökade kostnaderna.

Arbetet fortsatte under september, för att avslutas under andra halvan av oktober. I mina samtal med stensättaren, förstod jag att det inte varit lätt, att begränsad till de stenar som fanns på plats, åter bygga upp stenvalvet.

Nu går bron åter att använda. Gården kan nu också fortsätta låta korna gå över bron till nytt bete på andra sidan ån. För ändamålet är sedan en tid en konstruktion med räcke utlagd över bron. En sådan spång liggande på bron kan man ha sina egna synpunkter på – om man vill.

Eftersom alla betande djur nu är intagna, så är det rätt tid att besöka och studera bron. Inhägnaderna är öppna, så ta tillfället i akt, det blir en fin promenad.

– Visa bara respekt, inga förstörda stängsel, inget kastat skräp efter någon av oss är en förutsättning!

Med detta lilla exempel fortsätter jag mitt eget bygdeforskande kring våra hemtrakter. Kanske blir det en bok av det hela med tiden, men det skall jag inte berätta för någon redan nu – då blir det kanske bara en tumme.

Njut av vår byggd hälsar er Leif Jaxmar.